pensionsskulder- stora skillnader i redovisning mellan USA och Europa (v3)

Tescos pensionsskuld ökade som bekant 50% ifjol och detta väckte mitt intresse för hur pensionsskulder beräknas. Det finns två huvudsakliga typer av pensioner, avgiftsbestämda (Defined contribution plan) respektive förmånsbestämda (Defined benefit plan).

• Avgiftsbestämda pensioner innebär att arbetsgivaren kontinuerligt betalar en viss summa som kommer arbetstagaren till del vid pension (justerat för eventuell avkastning). Med denna metod vet arbetsgivaren vad kostnaden blir. Arbetsgivaren får inga pensionsskulder.
• Förmånsbestämda pensioner innebär istället att arbetsgivaren lovar betala en viss pension i framtiden. Med denna metod vet arbetsgivaren inte vad kostnaden blir. Arbetsgivaren får en pensionsskuld som gärna kompenseras med pensionstillgångar. Då denna metod kräver antaganden är det här olika redovisningsmetoder får betydelse. 

De flesta börsnoterade europeiska bolag följer redovisningsstandarden IFRS (EU-krav på börsnoterade bolag sedan 2005). Standarden kräver att både pensionstillgångar och pensionsskulder diskonteras baserat på nuvarande räntenivå (företagsräntor med höga kreditbetyg). Regeln innebär att fallande räntenivåer ökar pensionsskulden. Logiken är att desto lägre ränta desto större är framtida åtaganden i dagens nuvärde samtidigt som befintliga pensionstillgångar ger lägre ränta.

Både Tesco och Sainsbury har hitills använt sig av förmånsbestämda pensionsplaner (Tesco har dock planer på att gå över till avgiftsbestämda planer). Fallande räntenivåer ger ökade skulder och lägre resultat genom att framtida åtaganden diskonteras med lägre ränta. Det finns en betydande uppsida i det egna kapitalet om räntenivåerna någon gång normaliseras. Baserat på bolagens sensitivitetsanalys innebär 1 procentenhet högre realränta skuldreducering motsvarande 20-30% av börsvärdena. Om både nominell ränta och inflation ökar 1 procentenhet beräknas skuldreduceringen uppgå till 10-20% av börsvärdena.

Det bör även finnas en viss uppsida även med oförändrad räntenivå; Tescos pensionstillgångar borde kunna ge mer än 0,6% realavkastning med tanke på att nästan 60% är placerat i aktier (Sainsburys aktieandel var knappa 30% ifjol).

Källa: årsredovisningar

IFRS vs GAAP
Före 2011 diskonterade IFRS pensionstillgångar med "förväntad avkastning" (samtidigt som pensionsskulder diskonterades med företagsränta med högt kreditbetyg). Logiken var att högre avkastning på befintliga pensionstillgångar gav mindre behov av pensionsavsättningar. I USA redovisar börsbolagen fortfarande med denna metod (amerikanska bolag följer redovisningsstandarden GAAP). Effekten blir att amerikanska bolag redovisar lägre pensionsskulder, allt annat lika.

Jag har kikat på fyra amerikanska bolag med pensionsskulder (dvs bolagen använder eller har tidigare använt förmånsbestämd pension). Avkastningsförväntningarna verkar generellt alldeles för höga (se bild). Normal praxis verkar vara att använda historiskt snitt. Aktier kan möjligtvis klara 8% (tveksamt med dagens rekordvärdering) men räntepapper kan garanterat inte uppnå detta. Jag hade förväntat mig ett samband mellan förväntad avkastning och andel aktier/statspapper men jag lyckas inte hitta sambandet i detta urval. Coca-Cola har t.ex. högre förväntad avkastning än Chevron trots 30 procentenheter mer statsräntor.

De amerikanska bolagen i mitt urval antar dubbelt så hög avkastning på pensionstillgångarna som Sainsburys och Tesco och bokför därför lägre pensionskostnader.

Sammanfattningsvis är mitt intryck att GAAP underskattar förmånsbestämda pensionsåtaganden medan IFRS ger mer rimligt estimat.

Källa årsredovisning 2014

Källor  
Towers Watson: IASB Amends IAS 19
Pimco:  Pension Liabilities – Time to Get Real