Jag är faktiskt inte bitter för att jag suttit med åtminstone 10% likvid sista åren. Jag tror att aktier kommer fortsätta överavkasta mot räntor men vill ändå sitta med en del räntor även framledes. Anledningen är att jag "till varje pris" vill undvika tvångsförsäljningar. Jag har visserligen en buffert på två månadskostnader för oförutsedda kostnader (rekommenderas som första prioritet i sparandet) men min paranoia är större.. Till exempel kommer jag antagligen förr eller senare behöva kontantinsats till lägenhets/husinköp. Jag vill då undvika att tvingas försälja aktier. I takt med att portföljen blir större känner jag att jag skulle kunna unna mig att minska ränteandelen (ej aktuellt i nuläget p.g.a. rätt liten portfölj, om än stor för min ålder).
 |
| Sky is the limt? Mr Markets manodepressivitet är evig och börsen kommer rasa även i framtiden. |
Hej, jag har ett mycket likt upplägg. Jag har också ett buffertsparande, men sätter det inte i relation till min portfölj eftersom det är något helt annat. Jag försöker ligga på sex nettomånadslöner eftersom jag bedömer att det är "tillräckligt säkert" för de oförutsägbara kostnader jag kan åka på.
SvaraRaderaSkulle hustaket blåsa bort i en storm räcker kanske inte pengarna men då får man överväga att ta från aktieportföljen eller öka belåningen på huset istället.
Jag relaterar som sagt aldrig detta belopp till portföljen eftersom det inte är investerbart oavsett vilka fantastiska priser jag skulle hitta.
Hej, god poäng
Radera