Portföljupdate februari 2012 (v2)

I fredags kom min första norska lön och ränteandelen ökade därmed till närmare 20%. Som jag tidigare kommunicerat är min plan att återgå till "normalläge" med 25% räntor och 75% aktier. Under 2011 gick jag som bekant på offensiven och bytte en del räntor mot aktier då jag inte kunde motstå en del värderingar. Idag är värderingarna i allmänhet högre vilket gör det mindre tungt att avstå aktieinköp.

Så här ser aktieportföljen ut idag:

*FCF: fritt kassaflöde definierat som löpande kassaflöde de senaste tre åren minus capex% sedan 2002.

Lundbergs har ännu inte publicerat sin q4. Jag har därför gjort en uppskattning baserat på de större innehav som faktiskt publicerat q4 kompletterat med övriga större innehavs q3 (min uppskattning blev att helårsvinsten ökat 5%). 
 
Vi ser att H&M är min överlägset största position följt av Philip Morris och J&J. Känns bra och tryggt då trion i mina ögon är stabila kvalitetsbolag. HM och PM ser fullvärderade ut i mina ögon medan J&Js värdering ser trevligare ut. Värderingsmässigt tycker jag också att Exelon, Exxon och Novartis är intressanta. Däremot ser Lundbergs och PG mindre prisvärda ut i mina ögon medan Telia ser OK ut.

Om företagens hela fria kassaflöden skulle delas ut skulle direktavkastningen bli närmare 6%. Men utdelningarna är lägre än så då företagen istället gjort förvärv och/eller aktieåterköp. Sedan 2005 har antalet aktier minskat med ca 1,6% årligen för gruppen. Jag tror att den här "garanterade" tillväxten kommer fortsätta med Exxon och Philip Morris som största drivkrafterna.

Trots högre värderingar än i fjol tycker jag fortfarande att portföljen är överlägsen räntealternativet. Medan riskfria räntor ger 3 till 4% avkastar portföljen ca 6% med bättre inflationsskydd och dessutom tillkommer troligen organisk tillväxt på någon procent per år (2,25% real tillväxt är snittet för amerikanska börsnoterade företag under 1900-talet). De där sista procenten är viktiga. Inflation tar mycket av räntepapprens avkastning. Sedan tillkommer skatten som baseras på nominell avkastning vilket innebär att en inflation på t.ex. 2% ger en skattekostnad på 0,6% (2*0,3). Så med en inflation på 2% blir den reala avkastningen 0,4 till 1,4% på mina räntepapper medan aktierna kan förväntas ge 3,4%+ tillväxt. Real avkastning på portföljen i det här inflationsscenariot är alltså många gånger större än räntepapprens (och skillnaden är mycket större än när vi ignorerade inflationseffekten).

Spridning över branscher ser ut så här:
Consumer discretionary+consumer staples 52%
Health care                                                 23%
Energy                                                        9%
Utilities                                                        7%
Telecom                                                       7%
Finance                                                       2%
Ganska god riskspridning där tyngdpunkten förstås är mot defensivare branscher.

Portföljen är fokuserad och har bara nio aktieslag. Med fler aktier skulle det vara svårt att hänga med i företagens utveckling. Det är också svårt att hitta företag som faller mig i smaken, för att öka antalet skulle jag få sänka kraven. Warren Buffett citat:

"We believe that a policy of portfolio concentration may well decrease risk if it raises, as it should, both the intensity with which an investor thinks about a business and the comfort-level he must feel with its economic characteristics before buying into it."

Strategiskt är jag ganska nöjd med fördelningen mellan aktier. Det är flera aktier där jag är mer än vanligt paranoid. J&J och framförallt Novartis måste hela tiden utveckla nya mediciner i takt med utgående patent vilket gör att jag inte vill ha för stor exponering. Lundbergs bygger mycket på herr Lundberg som inte kan sitta vid rodret för evigt. Jag skulle gärna ta med Coca-Cola i portföljen om dess värdering blev mer aptitlig.