Spelar räntetäckningsgraden någon roll?

Som ni säkert märkt är räntetäckningsgrad ett av mina favoritnyckeltal. Det är ett snabbt och enkelt sätt att bedöma ett företags finansiella styrka. Räntetäckningsgrad visar helt enkelt hur många gånger företaget ifråga har råd att betala sina ränteåtaganden.

Om man är bekväm av sig kan man exkludera ränteintäkten (i regel mindre viktig post).

Nu undrar ni förstås var gränsen går för en godtagbar räntetäckningsgrad. Det är som så ofta en smaksak. Ett vanligt resonemang är att det är OK med en lägre räntetäckningsgrad om intjäningen är mycket säker.

Det jag vill lyfta fram i det här inlägget är att risken ökar med högre belåning (dessutom minskar utrymmet för förvärv och investeringar, men det är en annan fråga). Mitt intryck är att Mr Market i sin prissättning tar liten hänsyn till finansiell styrka. En högst subjektiv observation:
              Räntetäckningsgrad                 PE3
Diageo         ca 4                                   21
Kraft            ca 4                                   18
P&G           ca 18                                  16
HM             ca 3000                             22


So what?
Nedan redovisas en liten räkneövning som jag gjort för att få bättre grepp om vad olika räntetäckningsgrader innebär. Tabellen visar vilken effekt räntehöjning respektive försvagad intjäning får beroende på räntetäckningsgrad. När räntetäckningsgraden är 2 ser vi t.ex. att ränteändringar får stort genomslag. Vi ser också att ett försvagat rörelseresultatet slår med dubbel effekt på sista linjen om räntetäckningsgraden är 2.

Om räntetäckningsgraden istället är 4 (som i Diageo och Krafts fall) är intjäningen mer robust. Men effekten av minskad försäljning eller ökade kostnader är fortfarande allvarlig då fasta räntekostnaden ger en hävstång på 30%.

Jag kan inte motstå att dra en parallell till HM och Kappahl. Båda företagen verkar i en bransch som sällan varit så svår. Men medan KappAhl är i kris och behöver nyemission tuffar HM på. En viktig förklaring är att KappAhl är ganska högt belånat medan H&M har stor nettokassa.

Ekonomhistoria nu igen
Tidigare decennier har ränteförändringar på hundratals procent alls icke varit ovanligt. Sedan 2007 har långa räntan i USA gått ner ca 40%. Motsvarande rekyler uppåt ser jag alls icke som omöjliga. (Det blir en viss stötdämpning av att hög ränta i regel sammanfaller med god ekonomi och inflation (faktorer som kompenserar de ökade räntekostnaderna)).

GS10 i grafen nedan syftar på räntan på amerikanska statspapper med 10 års löptid. Istället för absoluta värden relaterar jag olika tiders räntenivåer till nuvarande (de år då räntan är densamma som idag får värdet 0). Ett exempel: År 2000 var räntan på 10-åriga amerikanska statsobligationer ca 150% högre än idag.

Källa: Schiller.