Diversifiering- bu eller bä?

Utan riskmedvetande kan det gå illa.

Enligt nationalekonomisk teori är diversifiering bara positivt. Samma avkastning till lägre risk. Forskarna delar upp den totala risken i två delar: företagsspecifik respektive systematisk risk (även kallad marknadsrisk).
* Företagsspecifika risker är risker som är unika för en eller ett par företag. Risken för tobaksregleringar är unikt för några stycken tobaksbolag och nedskärningar i hälsobudgetar drabbar främst gruppen läkemedelsbolag. Exempel på en unik företagsrisk är Warren Buffets höga ålder som oroar Berkshires aktieägare.
* Systematiska risker är risker som drabbar "alla" företag. Exempel kan vara svagare konjunktur, stigande oljepris, naturkatastrofer, högre beskattning samt terroristdåd.


Diversifiering= gratislunch?
Genom att öka antalet aktier kan den företagsspecifika risken minskas och till slut försvinna (den systematiska risken går dock inte att trolla bort). Hårdare tobaksregleringar har nog nästan ingen betydelse för S&P500 exempelvis. Enligt teorin leder fokusering till ett fåtal aktieslag till ökar risk samtidigt som den förväntade avkastningen är densamma.
 
Teorierna kring diversifiering bygger på att prissättningen  är rationell och att investerare besitter fullständig information. Få människor med verklighetsförankring kan invända mot att Buffett minskade risken genom att undervikta teknik under IT-bubblan.

I den imperfekta värld vi lever i (där Mr Market verkar bli mer och mer känslomässigt labil) tror jag att värdering vs fundamentalt värde många gånger är viktigare än riskspridning. Legendaren Warren Buffett (källa):

"Frankly, there is nothing I would like better than to have 50 different investment opportunities, all of which have a mathematical expectation (this term reflects the range of all possible relative performances, including negative ones, adjusted for the probability of each - no yawning, please) of achieving performance surpassing the Dow by, say, fifteen percentage points per annum. 

If the fifty individual expectations were not intercorrelated (what happens to one is associated with what happens to the other) I could put 2% of our capital into each one and sit back with a very high degree of certainty that our overall results would be very close to such a fifteen percentage point advantage.

It doesn't work that way. We have to work extremely hard to find just a very few attractive investment situations."

Benjamin Graham förespråkar "lagom" riskspridning:

"There should be adequate though not excessive diversification. This might mean a minimum of ten different issues and a maximum of about thirty."

defensivens fokuserade portfölj

USA= S&P 500. Ett av världens kändaste börsindex. En hel del indexfonder speglar aktieuppsättningen och det används inte  sällan som performanceindikator eller urvalskriterium.
Sverige= SIXRX. Över 200 svenska aktieslag (viktade efter marknadsvärde).
 Källa för listornas innehav är morningstar.se

I tabellen ovan listas defensivens portfölj samt två välkända börsindex efter innehavens branschtillhörighet. Jag har gjort ett färgschema där grön färg innebär stabila branscher, röd färg innebär cykliska branscher och grå färg innebär IT.

Om vi börjar med att jämföra den svenska och amerikanska börsen ser vi att skillnaderna är rätt stora. Svenska börsen har större andel cykliska sektorer där finans och industri har större vikt än i staterna. Värt att observera är att investmentbolag listas som finans. Nog har Sverige mycket banker sett till vår storlek men betydelsen är nog mindre än tabellen indikerar. Svenska börsen har lägre andel teknik (t.ex. Apple och Google) samt energi- och läkemedelsbolag. Sammanfattningsvis ser amerikanska börsen mer konjunkturstabil ut från ett fågelperspektiv. Den svenska börsen verkar vidare vara mer fokuserad då de två största sektorerna svarar för 57% av marknadsvärdet jämfört med 32% i S&P500.

Men i jämförelse med defensiven är S&P500 och SIX30 siamesiska tvillingar. Flera viktiga branscher såsom Finans, Teknik, Industri och Råvaror underviktas något fasligt i min portfölj. Defensiva eller konjunkturstabila företag svarar för nästan 90% av portföljens nuvarande marknadspris. 

Jag tycker ändå att portföljens branschspridning är  ganska tillräcklig. I sinom tid kan det förvisso bli mer Lundbergs och därigenom åstadkoms exponering mot en del finans, industri och material. Mer allvarligt ur riskspridningssynpunkt tycker jag det är att portföljen bara innehåller elva aktieslag där de tre största (H&M, J&J och Novartis) svarar för halva portföljen.

----
Ett inlägg om effektiv marknad: 
The superinvestors of Graham-and-Doddsville