fredag 7 januari 2011

hur defensiv är defensiven? (del 2)

Här sitter jag och myser med en kopp te med honung. Är rätt mör då jag fick ett riktigt träningspass på jobbet med fyra timmars cykling/löpning i ett par decimeters snömodd. Sparar in ett gym-kort helt klart..

I föregående inlägg resonerade jag kring portföljens värdering. Graham skulle inte ha gillat det höga PB-talet. Men i övrigt ser portföljen prisvärd ut tycker jag. Med tanke på kvaliteten hos innehaven.

Den ljusnande framtid?
Som investerare får man inte sin avkastning från historiken utan från framtiden. Eller som fondbolagen brukar säga 
 "  hög historisk avkastning är ingen garanti för framtiden" 
Framtiden är lika oklar som en dimmig dag på fjället..
Det är inte ovanligt att företag går upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag kommer spontant att tänka på svenska Facit som var en mycket framgångsrik tillverkare av kontorsmaskiner på 50- och 60-talet. Wikipedia skriver
"   År 1970 kom att bli höjdpunkten i Facits historia under ledning av den då mycket kände VD:n Gunnar Ericsson, son till företagets grundare. Antalet anställda i koncernen hade vuxit till 14 000, bolaget fanns i 140 länder och sen 1957 hade omsättningen växt totalt med 500 procent till omkring 1 miljard kronor."
Men redan några år därpå var bolaget nere för räkning. Facit lyckades inte hänga med trenden med digitala räknare. Att företag på detta vis går in i väggen är kanske inte det typiska, vanligare är nog en långsam och utdragen stagnation. Genom att sprida riskerna över flera företag minskar utsattheten mot
denna typ av kriser.

Mer om företagsspecifik risk
Som de flesta läsare särskilt är medvetna om vid detta läge är jag riktigt imponerad av H&M. Perfekt på alla sätt i mina ögon. Josh Peters skriver i sin utmärkta bok The Ultimate Dividend Playbook om två modeaktier som stött på problem:
"   their ability to generate high returns is contingent on staying ahead of fashion trends, an almost impossible task over any length of time. GAP (GPS) once had a record like that, but just a couple of fashion miscues several years ago trashed profitability to a level from which the retailer still hasn´t recovered. [...] the key is not just to seek firms with high ROEs, but to know why those ROEs are high and should stay high into the indefinite future."

Inget företag är immunt mot risk. Som skräckexempel kan nämnas den förgiftningsskandal som Johnson&Johnson blev utsatt för 1982. Sju personer dog efter att ha tagit smärtstillande piller från J&J. Pillren hade blivit förgiftade. Någon hade köpt piller, tagit hem dem och förgiftat dem för att sedan lägga tillbaka burken på hyllan. J&Js försäljning slaktades, ingen visste ju riktigt hur förgiftningen gått till, kanske var alla burkar förgiftade? J&J fick kalla tillbaka 31 miljoner förpackningar. En sådan här händelse går inte att förutse. J&J gjorde allting rätt i sin forskning och i sin verksamhet men blir utsatt för ett illdåd.

I mina ögon skiljer sig risken att bli omsprungen rätt markant åt mellan branscher . I teknikbranschen är denna risk tydlig då utvecklingen är svindlande snabb. Sen finns det en del företag som har så starka konkurrensfördelar och så etablerade varumärken och stordriftsfördelar att en större motgång är mer osannolik. Jag skulle bli väldigt överraskad om Coca-Cola eller H&M började krisa. Samtidigt ska man aldrig säga aldrig. Se bara på Astra, Ericsson eller Nokia som var riktiga framgångssagor för några år sedan. Läkemedelsbolagen är ett tydligt exempel, för ett decennium sedan var det nog svårare att tänka sig starkare moats än hos läkemedelsbolagens patent. Föga gick det att förutse svårigheterna med att få fram nya storsäljare samt de generiska läkemedlens intåg. 

Branschspridning
Ett sätt att bedöma risk är att titta på branschspridning. En portfölj bestående av 20 finansbolag var nog inte så rolig att ha när finanskrisen dök upp. Svenska OMX large cap delar upp börsen i tio branscher. Inom parentes visas min gissning var mina bolag placerar sig.
  • Dagligvaror                      (1st)
  • Energi                               (2st)
  • Finans & Fastighet           (4st)
  • Hälsovård                         (2st)
  • Industrivaror & Tjänster   -
  • Informationsteknik            -
  • Kraftförsörjning                (2st)
  • Material                              -
  • Sällanköpsvaror & Tjänster  (2st)
  • Telekomoperatörer                (1st)
Jag har en nästan överdriven branschspridning. Visst ger diversifiering mindre exponering mot en enskild bransch men det gäller att inte kompromissa för mycket när det gäller värdering och kvalitet. Det gäller att man förstår bolagets verksamhet (inte minst för att skapa en trygghet för att sitta still i båten om det börjar gå knaggligt).

IT är en bransch jag inte förstår mig på så där kommer jag aldrig ha någon aktie. Jag har även svårt att förstå flera bolag i industrisektorn  men där finns det ett par bolag som skulle platsa om värderingarna var lägre. Material (skog, stål mm) kännetecknas av svaga konkurrensfördelar och svajiga vinster vilket gör att jag vill ha låga värderingar.

Hälsovård och telekom kan nog räknas till de mer defensiva branscherna medan energi och finans är mer riskabla.

Geografisk spridning
Ett annat riskmått kan vara geografisk marknad. Globala företag är inte så känsliga om ett enskild land börjar få problem. Det går nog t.ex. rätt tungt för den grekiska och den irländska ekonomin. Fondbranschen brukar utgå från bolagets börsnotering men det tycker jag är ett ganska opassande  mått. Ett bolag som H&M är visserligen noterat i Sverige men dess största marknad är Tyskland.

Jag försöker istället titta på var bolaget har sin försäljning. defensivens portfölj sprider sig ungefär som följer:
Europa              55%
USA                  32%
Övriga världen 13%

Skulle egentligen vilja ha lite mer exponering mot världen utanför Europa och USA. Men jag skulle tro att det är denna andel som kommer öka snabbast i framtiden. Bolag som H&M, J&J, Novartis och Telia uppvisar starkast tillväxt i dessa regioner.

Sammanfattningsvis är jag en aning paranoid och gillar att sprida riskerna över flera företag verksamma i olika branscher och regioner.

2 kommentarer:

  1. Kul blogg! Jag är också en defensiv värdeinvesterare som läser ekonomi i Uppsala, och det finns inte så våldsamt många man delar det intresset med, känns det som. :)

    /Starvid

    SvaraRadera
  2. Hej starke Arvid, kul med positiv respons:)

    SvaraRadera