The superinvestors of Graham-and-Doddsville

Jag fortsätter dagen med mer Buffett:) Jag är inte särskilt vetenskaplig då jag använder Wikipedia som källa.. orkar dock inte leta i någon bok och har läst allt förut.

Buffett skrev 1984 en mycket känd artikel om hypotesen kring den effektiva marknaden. Wikipedia återger:
"   If the markets are efficient, then no one can beat the market in the long run; an apparent long-term success can happen by pure chance only.  However, argues Buffett, if a substantial share of these long-term winners belong to a group of value investing adherents, and they operate independently of each other then their success is more than a lottery win; it is a triumph of the right strategy."

Buffett presenterade nio framgångsrika fonder. Sju "investment partnerships" och två pensionsbolag:
"  [the ] seven investment partnerships have demonstrated average long-term returns with a double-digit lead over market average. Pension funds, bound to more conservative portfolio mix, showed 5% and 8% lead."

"  Buffett takes special care to explain that the nine funds have little in common except the value strategy and personal connections to himself."   Seth Klarman:"   Buffett's argument has never, to my knowledge, been addressed by the efficient-market theorists; they evidently prefer to continue to prove in theory what was refuted in practice"

Wikipedia fortsätter:
"   [...]A significant share of [academic] references simply rebutt Buffett's statements or reduce his own success to pure luck and probability theory. William Sharpe (1995) called him "a three-sigma event" (1 in 370), Michael Lewis (1989) a "big winner produced by a random game"

Mina egna erfarenheter från universitetet är att man fokuserar helt på vackra modeller som ser rimliga ut i teorin. Exempelvis CAPM: 

CAPM, en vacker formel (bildkälla)

Förväntad avkastning hos tillgång= (Riskfri ränta) + Beta* (Förväntad marknadsavkastning
 - riskfri ränta)  


För aktier är Beta är ett mått på hur mycket aktien har rört sig jämfört med börsen historiskt sett. Beta=1 innebär att aktien rört sig lika mycket som börsen medan Beta på 2 innebär att aktien rör sig dubbelt så mycket som börsen. Jag ger inte mycket för CAPM. Desto mer en aktie faller desto större blir beta (och risken). Mer rimligtvis minskar risken (allt annat lika) när priset går ner. 

Graham för i sin bok The Intelligent investor ett resonemang kring risk och avkastning. Han tycker inte att sambandet är så starkt som många verkar tycka. En aktie med överdrivet pris har hög risk (nersida) men låg potentiell avkastning (allt är inprisat).  För att CAPM ska hålla måste aktierna vara rationellt prissatta och ha samma riskavvägda avkastning.

Jag har läst ett par undersökningar som visar att CAPM inte fungerar empiriskt. Modellen är vacker i teorin men funkar inte i verkligheten.