Bloggtempo och cykliska bolag

Vill börja med att be om ursäkt för det obefintliga bloggandet senaste veckan. Jag skyller på att det är mycket på jobbet och att jag var bortrest i helgen. Här kommer ett allmänt hållet bolag om cykliska bolag, inlägget kommer sig av att mina päron tror intuitivt på Volvo, mycket med tanke på den växande biltörstiga kinesiska medelklassen. Orkar inte följa min mall idag (har fått någon öl i mig och känner mig rebellisk).

När man läser analyser om cykliska bolag ser man att de flesta analytiker bara kollar på framtida prognostiserade vinster (dessutom ofta bara ett enda år) "billig på 2011 års vinst". För det första har dessa prognoser ofta fel och för det andra anser jag att man när det gäller cykliska bolag måste titta på en hel konjunkturcykel. Eftersom jag inte är en spåman kan jag inte förutse konjunkturnedgångar före marknaden. Jag kommer således sitta med cykliska bolag utan vinster i dåliga år. Följaktligen måste vinsterna i goda år vara så pass goda att de kompenserar för dessa (ofrånkomliga) dåliga år och helst ger en viss ersättning för den ökade risken.

En annan femma som förstärker min synpunkt är att cykliska aktier (åtminstone svenska) ofta har svaga finanser (se lista längst ner). För att jag ska köpa cykliska aktier, som då ofta har svagare finanser och högre risk än "defensiva" bolag så vill jag ha en viss rabatt. Ett sådant case tycker jag finns i exempelvis gruvbolaget Boliden eller oljebolaget Shell. Förenklad jämförelse:

         Aktiens pris / Genomsnittlig vinst per aktie sen 2004  
Boliden                      9,8
Shell                          6,1
Volvo                         22,3

Den här jämförelsen fungerar inte om bolagen har olika stark tillväxt.

Årlig omsättningstillväxt (baserat på 2009 vs 2004)
Boliden                    9%  (dock vinsttillväxt -8%)
Shell                          1%
Volvo                        Svårbedömt, 2009 jämfört med 2004 ger 1% årlig tillväxt. Om vi istället tittar på
                                  2008 får vi istället 8%.

Ett bolag som Castellum (fastighetsbolag) med en historisk tillväxt (sen 2004) på mellan 7-8% och enormt stabil rörelse värderas enligt samma mått (6 års P/E) till 19,6. Ett annat exempel är Clas Ohlson (omsättningstillväxt ca 13%) som enligt samma mått värderas till 19,7.

Ostabila och konjunturkänsliga Volvo med relativt svag tillväxt är alltså dyrare än urstabila Castellum eller växande Clas Ohlson. Jag ser det som att investerare betalar en premium för ökad risk. Baserad på historik ser Volvo alldeles för dyrt ut. Antar att många tycker att Volvos framtid ser ljus ut. Jag betalar inte en premium mot snittet med annat än att jag får ett bolag som bevisat att de kan växa uthålligt.

Här är en lista med åtta välkända industribolag.

              Soliditet (från årsred, exkl goodwill)                   Balanslikviditet (från årsr 2009)
AssaAbloy:        Negativ                                                                                       1,0
Volvo                  13                                                                                              1,2
SSAB                  19                                                                                             2,0
Sandvik                21                                                                                             1,9
 Electrolux            23                                                                                             1,3
Alfalaval:              23                                                                                            1,3
AtlasCopco          25                                                                                            2,2
ABB                    31                                                                                             1,7


Ingen grundlig undersökning men den visar rätt tydligt på industribolagens relativt svaga finanser. Räcker med att säga att Graham rekommenderar att balanslikviditeten ska vara över 2 för industriella bolag. Ett rimligt krav med tanke på bolagens svajiga intjäning.

Min portfölj saknar industribolag vilket är en svaghet. Skulle helst vilja ha en portfölj med minst ett bolag från varje sektor. Men med dessa bolags tveksamma finanser sett till sektors svajiga vinster och ökade risk vill jag inte betala ett pris som i många fall är betydligt högre än för mina "tråkiga" defensiva favoriter.

Tillägg: 
I Redeyes utmärkta veckobrev (gratis för unga aktiesparare via aktieinvest) finns en sammanställning av industriella bolag och P/E-tal på framtida prognosticerade vinster. Utdrag:

	PE 2010	PE2011	PE2012	snitt-PE på kommande tre år
Assa	15	13	12	13
Volvo	19	12	10	14
Sandvik	18	13	11	14
Alfalaval	16	15	13	14
AtlasCopco	16	14	13	14
ABB	19	15	13	16

 Bolagen är dyra på 2010 års förväntad vinst men blir billigare i och med att konjunkturen förväntas vända. I volvos fall förväntas vinsten 2012 vara dubbelt så stor som 2010. Även med dessa rosiga prognoser som pekar på en stark konjunkturuppgång är bolagen hyfsat dyra. Får vi en konjunkturnedgång (förr eller senare..) blir bolagen plötsligt väldigt dyra.

Nåväl, känns bra att jag fått någon sorts logik bakom värderingen av industribolagen.. Värderingarna verkar plötsligt inte vara lika gripna i luften. Men jag tycker fortfarande att man bortser från att dåliga år är återkommande för cykliska bolag. Analytikerna stirrar sig blinda på förväntade explosionsartade resultatförbättringar.