Allokering mellan tillgångsslag

senast uppdaterad 20e juni 2011

Aktier eller räntor? Både och!
Allokeringen mellan aktier och räntor är antagligen det mest avgörande beslutet för den typiska investerarens avkastning. Som exempel kan nämnas den turbulenta perioden sommaren 08 och ett år framåt. Det optimala hade varit att förutspå finanskrisen och medföljande nollräntor, fly börsen och sätta pengarna på långa räntor som i många fall gick upp mer än 15% (pga räntesänkningarna) 2008. Sen skulle optimeraren gå över till aktier i februari och håva in en vacker avkastning. Det är dock lättare sagt än gjort att tima marknaderna..

Jag skulle tro att en vanlig reaktion är den rakt motsatta, dvs att paniksälja när det är som billigast och sedan inte våga sig in på börsen igen. Jag tycker att Graham ger ett mycket gott råd i sin utmärkta The intelligent investor: ha alltid mellan 25-75% räntor respektive aktier. En automatisk allokering gör att man "tvingas" köpa på sig aktier i nedgångar och sälja av efter kraftiga uppgångar. Som Graham säger är investeraren sin egen värsta fiende, i goda tider (tänk IT-eran) är självförtroendet på topp och räntor känns långt borta. När kraschen kommer och köptillfället är som bäst har investeraren inte någon buffert att ta från.

Det tål även att tänka på att räntor, det senaste decenniet, har givit en bättre avkastning än aktier, till en mycket lägre risk. Det finns exempel på 25-årsperioder (!) där räntor varit bättre.

Olika ränteslag
Som småsparare är räntefonder (till skillnad från direktinvestering i räntor) det bästa. Billig diversifiering. Några aktuella kategorier:

* Korta räntor
Den säkraste varianten. Består av lån med kortare bindningstid än ett år. Avkastningen bestäms av reporäntan. De korta räntefonderna jag har valt har en viss andel, ca 25% i trygga företagsräntor (se nedan) för att öka avkastningen.Viktigt att välja korta räntefonder med låg avgift, svårt att motivera en högre avgift än 0,3 i denna kategori. Särskilt i dagens låga räntenivå är det viktigt att tänka på avgiften.

T.ex. Amf räntefond kort (Avgift TER 0,15) eller Spiltan räntefond Sverige (avgift TER 0,12%).

* Långa räntor
Lån med bindningstid över ett år. I tider med oförändrad reporänta ger långa räntor mer än korta. Om reporäntan sjunker ökar attraktiviteten hos dessa långa räntor då räntenivån var högre när de gavs ut. På motsvarande sätt minskar de i värde då reporäntan ökar.

T.ex. Amf räntefond lång (Avgift 0,15)

* Räntor med inflationsskydd
Räntor som kompenserar för inflation. Trygg, billig och säker metod att hedga mot inflation, till skillnad från guld (se nedan).

T.ex. Öhman realobligationsfond (avgift TER 0,3%)

* Företagsobligationer
Långa räntor utgivna av företag. Bolag med låg kreditvärdighet ger högre yield och tvärtom. Större risk än långa då det tillkommer risken att bolagen går i konkurs (inställda betalningar).
T.ex. Öhman företagsobligation (Avgift TER 1%)

Mitt val: Korta räntefonder i väntan på räntehöjningar
AMFs långa räntefond gick upp med 16% år 2008 tack vare räntesänkningarna. När väl räntehöjningarna kommer bör risken för värdeminskning vara rätt stor. Även företagsobligationer delar denna risk. Utländska räntor är inget för mig. Nej mitt val går till räntefonder med kort löptid.